Shit, två dagar har redan passerat...

Vet faktiskt inte vad mer jag vill skriva, mer än att tiden verkligen inte tycks vara mer än en illusion. Vissa stunder är det som om morfar fortfarande är kvar, andra stunder så är verkligheten så... verklig. Gråter en skvätt innan dagen fortsätter som vanligt och man skrattar och hittar på saker. Han gick bort för två dagar sen. Men ändå så har det inte hänt, samtidigt som det hände precis. Vad är precis? Två dagar sen? Eller?

Loggade in på skype igårkväll, hans frånvaro var så väldigt påtagande. Innan brukade han alltid vara inne. Varför ringde jag han så jäkla sällan?! Hade ju världens chans att lära känna honom bättre, få höra om hans livshistorier och hans åsikter. Varför fattade jag inte? Har jag ens fattat det nu? 

Samtidigt så är det ju som det är, jag kan inte göra annat än att lära mig, att göra bättre, för hans och min egen skull.

Gud vad det jag skrivit låter dramatiskt, men det skiter jag i.

Behövde skriva av mig av vad som försegår i mitt huvud.

... Hah, och jag hade egentligen tänkt skriva ett helt annat sorts inlägg om avocados och ledighet.